Rinner sakta ut i sanden

publicerat i plinn;
Long time no see
Ja Så är det, har inte haft så mycket att skriva om förutom att skriva absolut ingenting, det va jag ju bra på :)

Vandrar ofrivilligt men ändå längre bort från mitt mål, tunga kliv men ändå steg som är dom lätta stegen. 
Motståndet är för tungt och saker runt omkring mig ramlar lixom ner på mig, inredningsvärlden och den värld som varit målet är nu en siluett, ser den fortfarande och har inte tappat bort den helt men är sjukt less på motgångarna. Förr älskade jag motgångar , jag levde inte utan att det var kaos och om uppförsbacken började plana ut så bröt jag ihop. 
Är så otroligt trött, en känsla av svaghet som aldrig släpper och en vilja som tappat tron på sig själv, 

Allt jag borde se och göra försvinner för något ställer sig i vägen och  står i vägen tills det jag skulle sett och gjort är ur tiden och nästa är på väg. 

Om jag inte blir "Plinnredning" vad ska jag bli då? 

Kanske en ström av stressen till att bli bra igen eller bara allmänt trött vad vet jag , tiden avisar om Plinnredning helt enkelt. 



Havet gör mig lätt rädd och samtidigt lugn, ett bra tecken på att jag fortfarande finns :)